Då är det nog dags att summera årets häckning för kattugglan i Lindome på Spinnarevägen.

Kortfattat så gick häckningen bra. Väldigt lite störningar i år av knipa, mård eller annat. Och det blev fyra friska ungar som nu har lämnat boet och alla verkar må bra – Oliver, Olivia, Elenor och Valdemar.

Mätmässigt var det som vanligt också utan några större överraskningar där. Det var gott om mat och ungarna behövde aldrig vara hungriga några längre perioder. Möss, stork, småfåglar och några större såsom koltrast och skata fanns på menyn i år. Sen också några rejäla byten som jag inte kunde identifiera, men större än skata och med päls.

Det var lite extra intressant i år med beteendet av mamman som blev tydligt i år att hon faktiskt ser till att selektivt ge ungarna mat så alla får och nu sitter hon ensam nära Valdemar i skogen, men hon släpper ”tonåringarna” lite mera fritt nu. Dom andra tre är redan ganska stora och är svåra att hitta i skogen nu och klarar sig mer och mer själva nu för varje dag.

Häckningen var en månad senare i år än vanligt. Det är normalt inte jättekonstigt – kattugglan som art kan häcka nästan närsomhelst. Men här brukar dom häcka i mitten av februari. Jag kan tyvärr inte avgöra om det beror på att ekorren hade tagit holken när det normalt var dags för dom att starta häckningen eller om det är så att ugglan förstod att det skulle bli en sen vår i år och på så vis väntade för att optimera födotillgången.

Personligen tror jag på det första, dvs att den är opportunistisk. När holken var upptagen av ekorren gick det inte att starta häckningen och hon sökte säkert andra platser, men så blev den ledig och då startade hon häckningen direkt helt enkelt. 

Som fiskenörd kan jag inte låta bli att jämföra detta beteendet med öring och lax. Om det hänt något i laxens (salmo salar) lekbäck/å som gör att hon inte kan leka och lägga ägg där, t.ex. en skogsmaskin som förstört eller något sådant så uteblir leken helt det året. Medan öringen (salmo trutta) är mer opportunistisk och helt enkelt provar på ett annat ställe. Den är inte jätteglad i det och det kan ta ett tag, men det brukar ändå hända. Det är bland annat därför öringen finns på många platser på världen till skillnad från vår lax. Och att den finns i bäckar, älvar, sjöar och hav. Och att det faktiskt också finns öring som inte enbart leker i uppströms rinnande vatten som är det normala för laxartade fiskar, utan även nedströms och även i sjöar utan biflöden – även om detta är ovanligt så händer det och det finns exempel på detta i Sverige. Och ja, jag vet – det är inte enbart därför öringen är så spridd. En stor anledning till öringens spridning är också engelsmännens kärlek till öringen då dom tog med sig den överallt till alla sina kolonier i världen förr i tiden. Men ändå, det har en betydande effekt att öringen är mer opportunistisk. En bra överlevnadsinstinkt helt enkelt. Är det inte perfekta förhållanden så får man helt enkelt anpassa sig till situationen som råder. Och jag tror jag vågar påstå att kattugglan också är sådan i grunden.

Nu får vi se om det händer något annat i holken närmsta dagarna… jag såg nämligen knipan komma in i holken i morse… dagen efter Valdemar har lämnat…. Hon har haft full koll på att holken har varit upptagen. Väntar hon också in att den ska bli ledig? Är den sån bostadsbrist? 

Bostadsbrist, långa kötider, inflation… jag kanske måste höja hyran i holken? 😊